Hepatit B
Vad är hepatit B?
Hepatit B är en leverinfektion som orsakas av hepatit B-viruset och sprids genom kontakt med infekterade kroppsvätskor.
De flesta infektioner sker genom kontakt med infekterat blod, men sperma, saliv och vaginalvätskor kan också vara smittbärande.
Efter en akut eller kortvarig hepatit B-infektion utvecklar vissa personer en kronisk eller långvarig infektion.
Vilka är tecknen och symtomen på hepatit B?
I många fall ger kortvariga infektioner varken sjukdomstecken eller symtom, men sjukdomen kan ge följande symtom:
- Gulsot (gulfärgning av huden eller ögonvitorna).
- Mörk urin.
- Trötthet.
- Aptitlöshet.
- Buksmärtor.
- Illamående.
- Kräkningar.
- Feber.
Vilka är komplikationerna av hepatit B?
Hos vissa personer kan hepatit B utvecklas till en kronisk eller långvarig infektion. Ju yngre den smittade personen är, desto större är risken för utveckling av kronisk hepatit B. Till exempel kan upp till 90 procent av de spädbarn som är smittade med viruset utveckla kroniska infektioner, jämfört med mindre än 5 procent av de vuxna som drabbas av sjukdomen.
Personer med kronisk infektion löper högre risk för fler komplikationer, däribland cirros (ärrbildning i levern) och levercancer (hepatocellulärt karcinom).
Hur sprids hepatit B?
Hepatit B sprids genom kontakt med infekterade kroppsvätskor, exempelvis blod, eller vid sexuell kontakt. I EU/EES är sexuell överföring den vanligaste smittvägen för viruset.
I mindre vanliga fall sker överföring i vårdmiljöer på grund av otillräcklig sterilisering av medicinsk utrustning eller återanvändning av sprutor och kanyler. Överföring genom blodtransfusion eller blodprodukter är numera mycket ovanlig i Europa, tack vare effektiva blodsäkerhetsprogram.
Viruset kan också överföras under förlossning. I Europa är detta mycket ovanligt tack vare testprogram under graviditeten (prenatal screening) och vaccination vid födseln i fall där modern testar positivt för viruset. Globalt sett är dock överföring från en infekterad mor till fostret/barnet under graviditeten eller förlossningen (vertikal överföring) fortfarande en av de vanligaste spridningsvägarna.
Viruset kan ibland även överföras genom att flera personer delar föremål som har kontaminerats av infekterade kroppsvätskor. Föremål som kan penetrera huden eller slemhinnorna, såsom rakhyvlar och tandborstar, kan exponera användaren för infekterat blod om dessa föremål delas.
Vem riskerar att få hepatit B?
Vem som helst kan få hepatit B, men följande grupper löper ökad risk:
- Personer som haft sexuell kontakt med en smittbärare.
- Personer som injicerar narkotika eller delar nålar, sprutor och andra hjälpmedel för bruk av narkotika.
- Spädbarn vars mödrar har hepatit B.
- Personer som bor tillsammans med någon som har hepatit B.
- Vissa grupper av patienter, såsom diabetiker eller personer som måste genomgå dialys.
- Hälso- och sjukvårdspersonal som exponeras för blod.
Hur kan hepatit B förebyggas?
Vaccination mot hepatit B är det effektivaste sättet att förebygga infektioner. Vaccinerna är säkra och erbjuder höga skyddsnivåer, och de flesta europeiska länder har infört allmänna barnvaccinationsprogram mot hepatit B.
Infektion kan även förebyggas genom
- säkra injektionsrutiner,
- säkrare sex,
- övergripande strategier för blodsäkerhet,
- kraftfull infektionskontroll i vårdmiljöer.
Hur behandlas hepatit B?
De flesta patienter får ingen specifik antiviral behandling mot akut hepatit B, utan får understödjande vård utifrån symtomen.
Kronisk hepatit B-infektion kan behandlas med antivirala läkemedel. Behandlingen botar inte personer som har sjukdomen, men den kan bromsa eller stoppa utvecklingen av cirros, minska risken för levercancer och förbättra överlevnaden på lång sikt.
Observera: Innehållet i detta faktablad är avsett som allmän information och bör inte användas som ersättning för individuella expertutlåtanden och bedömningar från hälso- och sjukvårdspersonal.